Vänerbackens Charlie
alias TIMBER. Föddes hos Ewa Nilsson på Vänerbackens kennel utanför Frändefors, den 11 juli 1999.
Timbers mor heter Orsbyns Maruchka, och har levt och funnits på kennel Vänerbackens, fram till år 2008. Fadern är vår egen Casper. Vi skulle absolut inte ha någon valp ur kullen (3+3), men när vi första gången var nere och tittade på dem vid 4 veckors ålder , ja då var det "kört". Jag blev ännu mer övertygad andra gången, då de var 6 veckor, Charlie skulle jag ha. Vi hämtade hem lilla Timber den 9 september. Vi hade då redan en tikvalp efter Diana, som var född 18 juni, så han fick från början en lekkompis.
Jag började så småningom träna viltspår med honom , och år 2002 blev han SVCH.
Tyvärr råkade Timber ut för något mycket obehagligt här på hemmaplan, vid något tillfälle då vi inte var hemma , och då hundarna vistades utomhus. Han var då runt 9 månader. Detta resulterade i att han förlorade nästan all tillit till människor, då framförallt karlar. Vi kämpade med detta lång tid, och vi gjorde också några tappra försök (12 ggr)att ställa ut honom. Ibland gick det riktigt bra, speciellt om det var en kvinnlig domare, men andra gånger gick det riktigt dåligt. Jag fick till slut inse att utställnings-karriären var slut för hans del, nästan innan den ens hunnit starta. Vi har startat honom 1 gång på drevprov den 18-12 2002(kvinnlig domare) , och då fick han ett 3:e pris. Detta var godkänt, eftersom vi hade haft våra andra hundar på marken (jag stängde inte grinden riktigt efter mig) i någon timme. Det fanns nästan inte ett djur kvar i markerna efter deras repa. Han fick tag i en gammal lurifax-bock, som gick med på att drivas runt i dryga 30 min, innan han drog rakt ut, och försvann. Det var till råga på detta , en svinkall dag. Alla andra dagar som det var kallt på morgonen, så hade tempen stigit när solen kom, men ICKE denna dag. Den höll sig på -13 grader.
Den 17 juli 2003, blev Timber tillsammans med Fideli, far till 6 st valpar, här på kenneln (3+3). Sonen Jaeger har vi kvar.
Den 8 mars år 2006 var Timber, tillsammans med kompisen Diana, på drift en smällkall natt. Det var den vintern när snödjupet låg på dryga metern. När de hittades på fm nästa dag, så var Timber helt ingjuten i isklumpar(se bild ) så att han knappt orkade gå. Jag var övertygad om att han förfrusit sig både över och under.
År 2007 var ett sorgligt år för vår Timber. Han började tappa päls (trodde ju givetvis att det var hans frostskador), och fick en abnorm hunger och törst. Det vi uppmärksammade allra mest , var att han åt med GOD aptit , fast vi hade löptikar, och det hade ALDRIG hänt förr. Jag tog honom då på en sk seniorkoll, och då visade hans värden att allt inte stod rätt till med honom. Efter många provtagningar fick vi så diagnosen CUSHINGS SJUKDOM. Hans binjurar produserade enorma mängder kortison. Nu fick vi ta ställning till om vi skulle starta medicinering på Timber. Det var mkt dyra piller vi skulle få ge honom, dagskostnad ca 25 kr. Jag är av födsel och ohejdad vana en otroligt envis person, så det var klart att jag inte gav upp i detta läge. medicinen heter VETORYL, och är en form av cellgift. Han skulle till att börja med kollas 1 ggn i månaden, med blodprov. Med tiden, om han svarade bra, skulle det bli 3 och 6 månaders intervall. Timber svarade mkt bra, så bra att han i somras tom fick för lite produktion av kortison, och fick då symtom på "tvärtom-sjukdomen" ADDISSON. Vi har nu sedan ett par månader tillbaka, uppehåll i medicineringen. Har vi tur kan han tillhöra den lilla procenten av Cushing-hundar som slipper medicinera alls.. Timber har även känning av förstorad prostata, så han är (okt 08) kemiskt kastrerad.