VÅR HISTORIA

Nifelhem (betyder Köldens rike i fornnordiska mytologin)

Fler vinterbilder

Fler sommarbilder

De inneboende, och den "utvandrade" sonen

Folke i sommarskrud  (-06)	Folke i vinterskrud (-05)	Åsa (-06)	Folke och sonen Christoffer  (-05)

Vi på Nifelhem och kennel Gold-Queens är Folke och jag, Åsa. Efternamn Jonsson.  Folke är en sk 40-talist, och jag är född det året alla   föddes , alltså år 1956. Enda barnet, Christoffer född 1979, flyttade från sina rötter för flera år sedan. Bor nu i Säffle

Folke jobbade inom båtbyggeri, och senare som lackerare på Säffle karosseri.  1988 lade hans nacke och axlar av, och han har nu en 100% sjukpension . Folke är utbildad viltspår- och drevprovsdomare.

Jag är i grunden utbildad ladugårdsförman, men när ryggen lade av, så gick den drömmen i kras. Jag har ALLTID sysslat med djur, och efter en intensiv hästperiod(2 egna) så sadlade jag om till hund. Har utbildat mig inom totalförsvaret, då Blå Stjärnan,   till veterinärassistant. Har haft egen butik med hund,katt och häst-tillbehör. Under åren  1995-1997, läste jag på distans i Göteborg, till hundfysioterapeut.   Jag har idag ett 50% sjukbidrag, och "lyxhustru"(sjuk hustru)på resterande tid

Kenneln ligger i Långserud,  ett litet samhälle 6 mil V Karlstad och 4 mil O Årjäng

Förutom 1 katt, så består kenneln nu år 2011,(november) av 10 hundar. (Tidigare även golden) 

 Golden har funnits i huset sedan början av 1980-talet, men den sista gick bort i dec 2007.  År 1988 kom tankarna om att tillföra familjen en drivande hund.

Kenneln hade sin första kull (golden) -87, och sista goldenkullen -94.  1988 fick vi kennelnamnet

Sagt och gjort, vi ställde oss nu på väntelista på Stubbkärrs kennel i Segmon. Väntan blev lång, men skam den som ger sig, och efter 2 år , december 1990 så fick vi äntligen hämta hem vår lilla petit basset griffon vendeen-tik, Stubbkärrs Jenny , som här hemma kom att gå under arbetsnamnet Zelda(se bild under MINNE),

Så började då en ny epok ….

Jag som var född motståndare till jakt, trots jagande fader, och min man som var född med jakten, började tillsammans vår jaktliga bana.

Hösten 91 var en bra höst, med god tillgång på jaktbart material, och 5 rådjur fälldes för vår Zelda. Zelda blev så småningom Svenskt jaktchampion. Hon jagar nu på andra jaktmarker efter nästan 14 år hos oss.

Den 25 mars 1993 skedde det…då föddes vår första petitkull, som då döptes på A. Fader var Thyras Izidår. Ur C-kullen född februari 1996, behöll vi en hane vid namn Casper(se under MINNE). Han blev vår första dubbelchampion. På kenneln finns nu även barn och barnbarn till Casper.  År 1997 föddes D-kullen och där behöll vi den ende födde tiken, Diana.

Diana besatt en stor portion jaktlust, och även hon tillförde kenneln en dubbelchampion. Idag finns både (barn; Fideli död 2011), barnbarn(Pripps o Jaeger) och barnbarnsbarn (Xtra) till Diana i vårt hem.   

Hem ja…frågan är om VI har hundarna i hemmet hos oss, eller om hundarna har OSS i sitt hem. Vi lever i en mycket nära relation med våra hundar, där vi alla lever under samma tak, dvs. inga hundgårdshundar. Visst har vi hundgårdar för tillfälligt bruk, och det är bra, speciellt vid löpningar, att kunna dela dem åt. Ingen natt på hela året är vår säng fri från fyrbeningar, och vi ligger ständigt på ”playan”.

Vi gör allt vi kan för att föda upp trevliga, fina valpar, som fungerar både i skogen och i hemmet. Vi sätter jaktliga egenskaper i första hand, utan att för den skull ge allt för stort avkall på utseendet. Faktum är att det känns som vi har lyckats ganska bra. Vi har inga STORA krav på våra valpköpare, men vi blir båda, stolta och glada om man vill visa hunden i utställningsringen  och/eller starta på jaktprov.   Vi försöker stötta och hjälpa till där vi kan , om viljan finns hos resp hundägare. Det är ju med hjälp av våra valpköpare , som vi  kan driva kenneln vidare. Det glömmer vi ALDRIG.  Hitills har vi fött fram 26  petit-kullar. (nov 2011) På hemsidan lägger vi ofta in nya bilder och texter. Vi strävar inte efter att ha bara vackra utställningsbilder , med hundar i profil, utan kanske mer av de dagliga situationerna. Trots allt består mestadels av tiden så. Det blir således en hemsida som kanske inte är lik alla andra.

En petit besitter ju ett visst mått av egen vilja och det blir inte alltid som  man tänkt sig, och man kan sucka över sig givet ibland, men i nästa stund så tittar man in i deras mörka ögon och tänker..

ATT MAN KAN ÄLSKA HUNDAR SÅ MYCKET SOM MAN ÄLSKAR DESSA RAGGIGA SAKER